TIPS och RÅD
INVASIVA VÄXTER De flesta invasiva främmande växtarter som finns i naturen går att härleda från våra trädgårdar. Här kan du se i vilka situationer invasiva trädgårdsväxter riskerar att spridas och vad du kan göra för att stoppa spridningen. Läs mer på Naturvårdsverkets sida: För dig med tomt eller trädgård (naturvardsverket.se)
Blomsterlupin, kanadensiskt gullris, parksallat, jättebalsamin, parkslide, jätteloka och vresros. Samtliga sju växter är invasiva och trivs bland annat i vägrenar, dikeskanter och i ängsmiljöer. De sprider sig snabbt i landskapet och konkurrerar ut inhemska växter.
Invasiva växter är främmande arter som tränger ut inhemska blommor som blåklocka, prästkrage och käringtand och sprider sig ohämmat. Även om de kan locka till sig bin och andra pollinatörer är de samtidigt ett stort hot mot insekter. De blommar bara en kort period och när alla andra växter är utkonkurrerade lämnas bina hungriga.
När inlandsisen smälte bort från Sverige för omkring 10 000 år sedan, lämnade den marken bar efter sig och växter, insekter, djur och människor kom efter. Denna naturliga spridning fortsätter än i dag och varje år kommer nya arter för egen maskin till Sverige från angränsande havs- och landområden.
Samtidigt kommer det även så kallade främmande arter till Sverige. De är arter som bara hittar hit med människans hjälp. Många arter har liftat, och liftar, med lasten i fartygen, med leriga sulor, med importerade krukväxter eller i bananlådor. De främmande arterna kommer hit av en slump, men överlever de miljöombytet och trivs kan de föröka sig och sprida sig. Du kan hitta dem i trädgårdar, på ängarna, i havet och i skogen. En del av dessa arter har tagits in avsiktligt och många har varit av stor nytta för oss. Hit hör till exempel potatisen och andra grödor, husdjur, boskap och fina blommor.
Vad är invasiva arter?
För att en främmande art ska kallas invasiv, måste den uppfylla flera kriterier. Gemensamt för alla främmande invasiva arter är att de på något sätt hotar mångfalden av inhemska eller ”ursprungliga” arter. De trivs och sprids i Sverige, just därför att de ofta inte har några naturliga fiender som håller dem tillbaka. De kan i värsta fall påverka hela ekosystem just genom sin massförekomst.
Invasiva arter riskerar därför att slå ut delar av de livsmiljöer eller ekosystem som de etablerat sig i. De är därmed på global nivå ett av de största hoten mot biologisk mångfald, efter förlust av livsmiljöer. Fungerande ekosystem med rik biologisk mångfald är livsviktigt för oss människor. Dels har de större motståndskraft och återhämtningsförmåga vid till exempel klimatförändringar och dels för samhällets välfärd genom de ekosystemtjänster som naturen ger.
Så hotas inhemska arter
Invasiva arter kan påverka naturen och oss människor på olika negativa sätt:
- En invasiv art, växt eller djur, kan till exempel vara bärare av en sjukdom som smittar. Då kan en inhemsk art helt slås ut eller försvagas, som fallet med kräftpesten och signalkräftan (som kan vara bärare av denna sjukdom) och konkurrerade ut flodkräftan.
- Det kan också bli problem om en inhemsk art korsbefruktas med en invasiv. Ett exempel är fältharen som parar sig med vår inhemska skogshare. Skogsharen är väl anpassad till sin normala livsmiljö, men med ”fel” uppblandade gener finns risken att denna inhemska hare inte över tid kommer att klara sig i konkurrensen med fältharen.
- Det finns också växter som sprider sig mycket fort, som jättelokan med sin brännande sav, eller lupiner som är svåra att få bort när de väl etablerat sig och som tränger undan andra växter. Ytterligare ett exempel är vresrosen som kan ta över vegetationen längs stränder.
- Andra invasiva arter äter allt i sin väg, som den spanska skogssnigeln, även kallad mördarsnigel, som härjar i trädgårdslanden eller tallvedsnematoden som kan orsaka stora skador för skogsbruket.
I Sverige finns nära 1 500 främmande arter och av dem räknas cirka 380 som invasiva.
Viktigt om invasiva växter:
- Plantera inte invasiva växtarter i trädgården. Risken är stor att de sprider sig till naturen.
- Ta kontakt med markägaren innan du börjar bekämpa invasiva arter.
- Rensa redskapen efter att du har bekämpat invasiva växter. Annars är risken stor att du sprider växterna med små rotfragment eller fröer.
- Rör inte jätteloka utan skyddskläder.
- Klipp inte parkslide. Eftersom parkslide sprider sig vegetativt är risken stor att växten sprider sig när du klipper den.
- Alla bekämpningsmetoder är inte möjliga att utföra för privatpersoner. Kontakta din kommun eller Naturvårdsverket om du vill ha råd.
- Växtavfall från invasiva växter ska aldrig komposteras. Packa istället växtavfallet i plastsäckar som du försluter väl. Kolla med återvinningscentralen var du kan lämna dem för förbränning.
- Rapportera in var du hittat invasiva växter till Artportalen via www.invasivaarter.nu.
Blomsterlupinen konkurrerar ut inhemska växter, särskilt längs banvallar och vägrenar där många hotade örter hittat ett livsrum. Lupinen kan tyckas vara vacker, men sprider sig fort och är mycket svår att bli av med. Vi kommer aldrig helt kunna utrota lupinen, men att inte bekämpa den kommer att kosta mer, då den hotar vår biologiska mångfald.
Jättebalsamin växer snabbt och högt och härstammar från Himalaya. Den kom till Sverige 1918. Växtens nektar lockar humlor till blommorna men konkurrerar ut alla svenska, inhemska arter och hotar de den biologiska mångfalden. Det påverkar också pollinatörererna negativt då det bara finns nektar för dem den korta tid som jättebalsamin blommar.
Jätteloka är en flockblommig växt som kan bli tre meter hög. Den härstammar från Kaukasus och Centralasien. Den första jättelokan i Sverige rapporterades från Västmanland år 1900. Jättelokan förekommer mest på näringsrika marker (till exempel åkermark) och längs vattendrag i södra och mellersta Sverige. Ett storvuxet exemplar kan producera 100 000 fröer vilket gör det svårt att stoppa spridningen. Jätteloka är inte bara ett hot mot vår biologiska mångfald, den kan också vara skadlig för oss då växtsaften kan orsaka brännskador. Därför är det viktigt att använda skyddskläder när du bekämpar jätteloka.
Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) är en invasiv art som inte ska förväxlas med vanligt gullris (Solidago virgaurea) som är en svensk växt som är viktig för pollinatörer. Båda arterna är korgblommiga växter som har gula blommor, men kanadensiskt gullris är vanligtvis mycket större än vanligt gullris. Kanadensiskt gullris har också en yvig kvastlik blomställning medan blommorna hos vanligt gullris sitter tätare mot stjälken.
Kanadensiskt gullris härstammar från USA, Mexiko och Kanada och kom till Sverige kring år 1865. Den spridit sig över hela landet utom i fjällen.
Parkslide är en japansk, invasiv växt som kan växa i olika livsmiljöer, till exempel åkermark och skog. Den liknar jätteslide som också är invasiv och bekämpas på samma sätt som parkslide. Parkslide växer högt och har många små blommor. Arten kom till Sverige under sent 1800-tal och har spridit sig i nästan hela landet.
Vresros är en rosbuske med rosa blommor som ofta förekommer i sandiga kustlandskap. Arten härstammar från nordöstra Asien och förvildades i Sverige cirka 1918. Den har nu spritt sig över nästan hela landet och har utkonkurrerat många svenska, inhemska växter.
Parksallat kommer från Kaukasus, kan lätt bli ett obesegrat ogräs i din trädgård och kväva alla annan växtlighet. Vanlig spridningsväg är att trädgårdsägare dumpar sitt trädgårdsavfall i skogen vilket är förbjudet.
Läs mer under länken hur du bekämpar dessa växter.