Som ett resultat av mikroorganismernas arbete frigörs vatten/vattenånga, koldioxid, näringsämnen och värmeenergi. Samtidigt bildas det humus som är viktigt för jordmånens bördighet. Mikroorganismerna i komposten använder både det avfall som håller på att komposteras och varandra som föda. Deras livsfunktioner värmer upp komposten. Tack vare detta kan komposten värmas upp till t.o.m. 70-80 grader, vilket är fördelaktigt med tanke på kompostmyllans kvalitet.
Komposteringen kan delas upp i tre faser: uppvärmningsfas, het fas och avkylningsfas. Hur de olika faserna förekommer beror på det avfall som komposteras och på komposteringssättet.
Under uppvärmningsfasen intas komposten av bakterier och strålrötor. De använder ”allra läckraste bitarna” i komposten, t.ex. socker och proteiner, som föda. I uppvärmningsfasen blir komposten sur, dvs. dess pH-värde sjunker. I fortsättningen jämnas surheten ut så att pH-värdet hos en färdig kompost är nära neutralt (pH 7).
En kompost som fungerar bra värms upp till 30-50 grader på några dagar. Då ger den första fasens nedbrytande organismer vika. Komposten intas av bakterier och strålrötor som är specialiserade på heta förhållanden och som använder lättnedbrytbara näringsämnen i komposten som sin föda. Tack vare den ”billiga energin” kan kompostens temperatur stiga till t.o.m. 85 grader. Även den heta fasen är kortvarig; högst några veckor.
Då den lätt nedbrytbara födan tar slut, följer en ”energikris”: kompostens temperatur börjar sjunka. Komposten intas av nya nedbrytande organismer. Då börjar bl.a. svampar och strålrötor bryta ner svårt nedbrytbara ämnen som t.ex. trä. Det kan växa bekanta hattsvampar, t.ex. champinjoner och bläcksvampar, i en kompost. Även mögelsvampar hör hemma i en fungerande kompost. Under avkylningsfasen kan man med blotta ögat se även annat liv i komposten: maskar, skalbaggar och tusenfotingar osv. Avkylningsfasen varar länge, t.o.m. flera månader. Först då inleds bildningen av humus i komposten.
Källa: https://www.biolan.fi/svenska/nyheter/vad-ar-kompostering.html
En god kompost uppkommer inte av sig själv. Nedbrytarmikroberna har noggranna krav angående förhållandena i komposten. Grundkraven för effektiv kompostering är tillräcklig tillgång till syre och näringsämnen samt lämplig fuktighet och värme.
Syre
Syret gör skillnaden mellan kompost och slaskhög:
- Slaskhögen är en kompakt hög, som är syrefattig och ruttnar och luktar
- Komposten är en porös hög, som ”brinner” och inte luktar
Mikroberna som nedbryter komposten behöver syre för sin andning. För att garantera syretillförseln bör komposten hållas porös. Se till att den hålls porös genom att blanda upp kompakt avfall med grövre material och samtidigt röra om i komposten efter behov. Syret kan ta slut i komposten också om den blir alltför våt. Ju kompaktare komposten är, desto lättare blir den våt och syrefri och förvandlas till en slaskhög.
Frukt
Kompostens mikrober är huvudsakligen simmare, som kan leva endast i vatten. Därför är torka kompostens värsta fiende. En kompost som fungerar dåligt är oftast för torr. Torka kan bero på att man inte vattnat tillräckligt eller på att komposten är alltför glest uppbyggd. Till exempel hela grenar och blomstjälkar gör komposten för lös och då torkar den lätt. Även om komposten bör vara porös, får den inte vara gles.
För att testa fuktigheten i komposten finns en bra tumregel: när man klämmer kompostmassa i näven, skall det komma några droppar vatten ur den. Om det rinner vatten mellan fingrarna, är komposten för våt.
Näringsämnen och energi
Kompostens mikrober använder energin från det organiska avfallet för att upprätthålla sina egna livsfunktioner. Mikroberna behöver kolföreningar för att producera energi och kväve som byggmaterial för sina celler. De använder också andra näringsämnen, men förhållandet mellan kol och kväve är livsviktigt för en lyckad kompostering.
Det finns rikligt med kol i allt organiskt avfall. T.ex. löv, träflis, halm, torv och gräs är kolhaltigt, ”fattigt” avfall.
Kväve igen anses allmänt vara ”kraftigt”. Det finns mycket kväve i gröna växtdelar såsom gräsklipp och rensavfall samt i hushållsavfall, gödsel och urin. I dött växtmaterial, från vilket klorofyllet försvunnit, finns däremot lite kväve. Industriellt förädlade kväveprodukter är bl.a. Biolan Naturgödsel och Kompostaktivator.
I komposten är det sällan brist på kol. Däremot finns det ofta för lite kväve speciellt i trädgårdskompost. Kvävebrist gör att mikroberna förökas långsammare. Då värms komposten inte upp, förmultningen blir långsammare och slutprodukten är näringfattig och ”magert” jordförbättringsmedel.
Om komposten innehåller för mycket kväve, ”brinner” komposten het, men luktar ammoniak. Det beror på att mikroberna slösar med överlopps kvävet, vilket avdunstar som ammoniak och belastar atmosfären.
Det är svårt att ge något allmängiltigt råd om hur man får rätt förhållande mellan näringsämnena, eftersom avfallet i komposten kan vara så olika. I trädgårdskompost är det ofta kvävebrist. I hushållskompost igen kan det finnas för mycket kväve. Speciellt husbolags stora kompostorer luktar ofta ammoniak, om man använder för lite kolhaltigt blandmedel. Trädgårds- och hushållsavfall kompletterar varandra i komposten, så den bästa komposten fås genom att blanda olika slags avfall med varandra.
Trädgårdsavfall såsom
- löv
- blast
- gräsklipp
- krossade grenar och blomstjälkar
- torkat ogräs
Hushållsavfall, som inte lockar gnagare, t.ex.
- blommylla och växtrester
- rensavfall från svampar och bär
- uppsopat damm
Sjuka växtdelar och ogräsfrön kräver värme för att förstöras (i allmänhet över 55°C). Därför lönar det sig att kompostera dem endast i en välfungerande kompost eller inte alls (se sista kapitlet). Annars återförs patogenerna med den nya myllan till trädgården. Äpplen med fruktmögel, skorviga potatisknölar, löv med rostsvampar, växter som har skadats av svartfläckssjuka, gråmögel eller gallkvalster samt delar av vinbär och krusbär med larver och löss kan man sätta i komposten som sådana. Som flisade kan man kompostera vinbärskvistar med gallkvalster, jordgubbsdelar med kvalster, växter med mjöldagg samt potatisar som har drabbats av bladmögel eller viros.
Källa: https://www.biolan.fi/svenska/nyheter/kompostering/vad-kan-mankan-man-inte-lagga-i-komposten
Vilka olika typer av kompost finns det?
Varmkompost – ett isolerat kärl som du har utomhus i vilket man kan kompostera både mat- och trädgårdsavfall.
Kallkompost – ett enklare och oisolerat kärl som du har utomhus för att kompostera trädgårdsavfall.
Bokashi-kompostering – ett mindre kärl för kompostering av matavfall. Kärlet kan du ha inomhus och du använder ett speciellt typ av kompostströ med mikroorganismer och bakterier för att bryta ner avfallet. Ska sedan grävas ner i jord för förmultning.
Vad är det viktigaste att tänka på när jag köper kompost?
Framförallt är det fyra faktorer som avgör valet av kompost:
1. Vill du kunna kompostera matavfall är det bara varmkompost och Bokashi-kompost som är aktuellt.
2. Har du inte tillgång till trädgård kan du trots det kompostera ditt matavfall i en Bokashi-kompost.
3. Hur mycket komposterbart avfall du har avgör vilken storlek på kärl du ska välja.
4. Bor du i en del av landet där det blir väldigt kallt på höst/vintern/vår bör du välja en varmkompost med extra isolering (detta så att komposteringsprocessen fortgår så länge som möjligt under året).
Vad ska jag tänka på när det gäller placering av komposten?
– Ett vanligt fel är att göra iordning en fin plats i trädgården med t.ex. betongplattor under varm- eller kallkomposten. Det är viktigt att sätta komposten direkt på jorden, så att det kan bli ett utbyte av mikroliv mellan jord och kompost. Tänk även på att hålla rent runt komposten. Sopa upp eventuellt spill, så att inte matrester bredvid komposten lockar till sig skadedjur.
Källa: https://www.bygghemma.se/reportage-och-guider/valja-kompost/
Livsmedelsavfall kan delas upp i två delar. En del som ofta benämns som matsvinn, vilket utgörs av matrester eller överblivna produkter som kasserats. Den andra delen är skal, ben, kaffesump etc. som inte går att äta. Enligt Naturvårdsverket kommer 71 procent av allt matavfall i Sverige från vanliga hushåll, och där är forskarna eniga om att det mest resurseffektiva alternativet är att matsvinnet minskar, dvs den del av matavfallet som kan ätas men kastas. Vad som är bästa metoden för att ta hand om allt livsmedelsavfall är däremot föremål för diskussion. Vilka alternativ står till buds och vad är bäst för miljön?
- Kommunal källsortering där matavfallet samlas in och centralt behandlas med rötning.
- Varmkompostering i hemmiljö (som inte ska förväxlas med kallkompostering av trädgårdsavfall).
- Bokashi, där matavfall snabbt bryts ner genom att tillföra mikroorganismer, så kallat bokashiströ.
Vad är bokashi?
Bokashi är en fermenteringsmetod där man med hjälp av mikroorganismer bryter ner organiskt material till jordförbättring som sedan blandas med vanlig jord för odling. Metoden utvecklades under 1980-talet i Japan och idag finns flera olika produkter på marknaden som innehåller effektiva mikroorganismer (EM) för att starta och snabba på nedbrytningen.
Bokashi
Mjölksyrebakterier, jästsvampar och bakterier vars uppgift är att binda kol genom fotosyntes. Bokashi-metoden är en syrefri process och matavfallet går att förvara i en lufttät hink inomhus. I hinken blandas avfall med bokashiströ eller kli som aktiverar processen och förhindrar förruttnelse, vilket gör processen luktfri. Under jäsningen bildas lakvatten som tappas ur med jämna mellanrum och kan användas som växtnäring. Efter några veckor har den jästa blandningen blivit till näringsrik organisk materia som kan blandas i jorden. Eftersom bokashi är en ganska ny metod är forskningen inte så omfattande ännu och mycket återstår att analysera.
Varmkompostering
Varmkompostering är en metod där man använder höga temperaturer för att snabbare bryta ner avfallet. När avfallet bryts ner bildas bland annat metan och lustgas som är skadliga för klimatet och bidrar till den globala uppvärmningen. För att minska dessa utsläpp bör inte komposten röras om för ofta samt ha rätt vätskehalt och temperatur. Kompostering bör ske i en sluten behållare med god syretillförsel. Metoden tar tillvara på näringen i avfallet och slutprodukten blir näringsrik jord som kan användas till egen odling. Varmkompostering bidrar till en cirkulär ekonomi och är bra för miljön eftersom det minskar behovet av sophämtning. Nackdelen är att växthusgaserna som frigörs vid nedbrytningen inte tas tillvara utan går förlorad.
Kommunal källsortering – rötning
Med den kommunala källsorteringen tas även växthusgaserna tillvara i speciella miljöanläggningar. Rötning innebär att avfallet bryts ner i en syrefri miljö där slutprodukten blir biogas, som är ett förnybart bränsle. Biogas kan ersätta fossila bränslen och på så sätt minska växthusgasutsläppen. Förutom biogas resulterar processen även i biogödsel som kan användas inom jordbruket.
Vilken kompostmetod är bäst?
Det är inte bara mängden utsläpp av växthusgaser under komposteringsprocessen som avgör vilken metod som är bäst för miljön. Alla delar i kretsloppet måste ingå i beräkningarna för att få en helhetsbild. Slutar du kompostera och i stället börjar köpa jord som innehåller en hög halt av torv får det till exempel negativa klimateffekter. Torv innehåller nämligen stora mängder kol och klassas i de flesta sammanhang som fossilt bränsle av Naturvårdsverket. Är alternativet till varmkompostering köp av näringsrik och torvfri planteringsjord blir resultatet däremot kanske annorlunda. På det här området finns det för lite forskning ännu för att dra några säkra slutsatser.
För den som är i behov av näringsrik jord för egen odling kan en kombination av de olika metoderna vara bästa lösningen för miljön. Om man vill använda sig av bokashi lämpar det sig bäst under de delar av året när jorden går att bruka. Under vintern när marken vilar och det blir svårare att blanda ner bokashin i jorden måste den förvaras till våren. Då kan det vara bättre att lämna avfallet till den kommunala källsorteringen för att undvika onödiga läckage. Det bör understrykas att såväl kompostering som bokashi är betydligt bättre för miljön än deponering, dvs att avfallet läggs på soptipp.
Mindre utsläpp från bokashi?
Det finns studier som indikerar att klimatpåverkan kan vara mindre från bokashikompost än från varmkompost. Evgheni Ermolaev, som har forskat i kretsloppsteknik vid Sveriges Lantbruksuniversitet, har beräknat att varmkomposten ger ifrån sig tre kilo koldioxidekvivalenter per person och år medan bokashi bara släpper ifrån sig 86 gram under själva komposteringsprocessen. Det bör emellertid nämnas att det saknas konkret forskning om vad som händer med utsläppen när bokashin grävs ner i marken. Det finns studier som visar på mindre skillnader i utsläpp mellan de olika metoderna. Att det finns behov av mer forskning förstärks av det faktum att många studier som publicerats är motstridiga i sina slutsatser.
