Det finns många sätt att odla. På nätet finns många tips.
Här kommer några av dom.
Djupgrävning
Djupgrävning är en traditionell teknik för att öka bördigheten. I samband med grävningen blandas organiskt material ned. Djupgrävning går till så att man gräver två spadtag djupt i början av bädden och lägger den jorden åt sidan, man fortsätter sen grävningen och lägger ner nästa rad jord i hålet och så vidare. Ett alternativ är att gräva ett spadtag och att luckra ytterligare ett spadtag med grep i den underliggande jorden.
Lerjord djupgrävs på hösten. Kompost eller annat organiskt material blandas i jorden som jordförbättring. På vintern frost-sprängs lerklumparna och jorden blir lättare att bearbeta på våren.
En sandjord behöver inte höstgrävas utan kan grävas på våren. På hösten är det bra att täcka sandjorden med mycket organiskt material. När jorden reder sig på våren (dvs att jorden faller sönder när man smular den) jämnar man till den och finfördelar klumpar. Det är också bra att lufta jorden med en grep så att den syresätts. Därefter myllar man ned gödsel med kratta eller grep.
Täckodling – odlingsteknik för 'no dig'
Engelska uttrycken ‘no dig’ och ’no till’ (ingen plogning) är en rörelse och teknik som går ut på att man inte ska störa de naturliga processerna med nyttodjur och mikroorganismer som arbetar med nedbrytning på olika jorddjup. Istället efterliknas naturen där jorden inte är bar och där organiskt material tillförs ovanifrån. Mulching är ett begrepp från England som innebär att ett tjockt lager organiskt material (ofta siktad kompost etter sönderhackade löv) läggs ovanpå jorden.
När det gäller täckmaterial är det bästa att anpassa efter vad som finns tillgängligt. Exempel på täckmaterial är:
- Färskt gräsklipp: mycket näringsrikt.
- Ofärdig kompost: bryts ned på plats och tillför näring allteftersom
- Hö eller ensilage: bra näringsvärde men långsammare nedbrytning än gräs.
- Löv: ger bra täckning, förbättrar strukturen på jorden och ger ett visst tillskott av kväve.
- Övrigt: även andra material som till exempel spån, papper och flis kan användas men det är då viktigt att tillföra extra näring eftersom täckmaterialen använder kväve för nedbrytningen.
Fördelarna med täckodling är många:
- Fuktigheten hålls kvar i jorden och behovet av bevattning är minimalt.
- Kompostering kan ske på plats, jorden förbättras av tillförseln av organiskt material och maskarna kan jobba på utan att huggas sönder av grävning.
- Ogräset hålls undan
och så sparar man ju ryggen.
Upphöjda bäddar
I Sverige med vårt kalla klimat och relativt korta odlingssäsong är det standard att odla i upphöjda bäddar. Antingen odlas i fasta bäddar med upphöjd kant av till exempel trä eller plåt eller så formas jorden så att bäddarna är upphöjda med en plan yta och jämn kant av jord. I andra delar av världen där det är brist på vatten odlas i stället i nedsänkta bäddar för att samla vatten.
Ett väldigt enkelt sätt att göra en ny odlingsbädd på gräsmattan är att bygga en ram av ohyvlade reglar (gärna 45 mm för bra stabilitet) eller att använda pallkrage. En lämplig höjd är 30 cm. Lådan placeras direkt på marken till exempel direkt på gräsmattan. Sen är det bara att fylla på med jord alternativt fylla på eftersom med löv, små grenar, kompost och lägga ett lager jord överst.
Det går också bra att bryta ny odlingsmark utan lådor genom att lägga ett lager tidningar, kartong eller papp direkt på marken och sen fylla på med ett tjockt lager täckmaterial.
Hügelbädd (från tyskan) är ytterligare ett sätt att odla och bygga odlingsbäddar. Tekniken har använts traditionellt i Östeuropa. Den anläggs genom att gräva bort c:a 10 cm av marken där den ska vara. Botten täcks eventuellt med tidningar, kartong eller papp. Gropen fylls sen med stockar (gärna delvis förmultnade). Därefter fylls det på med grenar och ris och därefter ofärdig kompost och den tidigare bortgrävda jorden. En komposteringsprocess kommer att fortgå i hugelbädden som alstrar värme och näring till växterna. Stockarna och grenarna suger åt sig vatten som kan friges vid torrare perioder och på så sätt minskar behovet av bevattning.
Det går naturligtvis också bra att anlägga en odlingsbädd genom att gräva bort översta lagret (till exempel grässvål) och att sen blanda ner jordförbättring.
Jordfräs och plöjning
För en större odling är det arbetsbesparande att använda jordfräs eller plöjning. Nackdelen är att man då förstör jordstrukturen och maskarnas gångar. Det är risk för att en sula med packat bottenskikt bildas och att mikroliv störs och maskar dödas.
Falsk såbädd
En falsk såbädd innebär att odlingsbädden förbereds för odling med eventuell bearbetning och gödsling och sen lämnas i c:a två veckor. Det ogräs som kommer att växa upp tas bort innan sådd utan att blanda om jorden. På så sätt fås en ogräsfri ytjord.
Jordbearbetning
Mikroorganismerna i jorden behöver syre för att fungera. Vid nedbrytningsprocesserna som mikroorganismerna bedrar till frigörs näring som kan tas upp av växterna. Vid odling med bar jord behövs luckring. Att luckra jorden och på så sätt bryta en hård jordskorpa kan ge lika stor positiv effekt som att vattna. Genom att hacka/luckra tar man också bort ogräs som konkurrerar med grönsakerna om ljus och näring.
För täckodling är det ändå bra att lufta och luckra upp jorden. Luckring kan göras med en bredgrep. Med hjälp av denna kan jorden luckras utan att ekosystemet förstörs.
Jordförbättring och gödsling
Vid odling eftersträvas en hög mullhalt.
En kallkompost för trädgårdsavfall, ofta i huvudsak löv, ger inte så stort tillskott av näring men är oerhört värdefull som jordförbättring och till mulching. Andra komposttekniker såsom Bokashi, varmkompost med köksavfall och maskkompost innehåller däremot mycket näring.
Kogödsel är bra både ur näringssynpunkt och som jordförbättring. Mängden gödsel anpassas efter grödornas näringsbehov. I köksträdgården på Skillebyholm delas växterna upp i ’mindre tärande’ och ’tärande’. Till ’mindre tärande’ används 3 kg kogödsel per m2 och till ’tärande’ använd 5 kg kogödsel per kvadratmeter. Till 1-årig blomsterbädd används 2 kg kogödsel per m2. Mängden gödsel beror naturligtvis på vilken typ av gödsel man har. Efter gödsling väntar man helst två veckor så att jorden får stabiliseras. Den här tiden fungerar också som en falsk såbädd. När det är dags att plantera eller så rensas ogräset.
Gräsklipp är som tidigare nämnts oerhört näringsrikt och används inom täckodling. Lägg ut ett tjockt lager färskt gräsklipp färskt men man får vara lite försiktig med att lägga för nära plantor, speciellt små, eftersom de kan brännas vid nedbrytningen.
Stenmjöl innehåller mineraler som växterna behöver. Det kan också innehålla kalium och fosfor. Jag har själv använt stenmjöl till en vinranka i växthus och tycker den blev betydligt friskare.
Biokol förtjänar en egen text, men kort sagt så är laddad biokol oerhört effektiv jordförbättring. Kolpartiklarna kan hålla mycket näring på grund av sin struktur. På ytan trivs nyttiga svampar, bakterier och andra mikroorganismer som bidrar till att frigöra näring och samarbetar med växternas rötter för att utbyta näring. Biokol är bra jordförbättring för alla slags jordar. Kolen behöver vara laddad, dvs läggas i gödselvatten eller urin innan den används, annars suger den åt sig näring från sin omgivning och hindrar växternas näringsupptag. Färdigladdad biokol för odling finns att köpa i handeln.
Övergödsling
Utöver en grundgödsling behövs ibland en övergödsling/tilläggsgödsling. Den tillsätts ofta i flytande form för att växterna snabbt ska kunna tillgodogöra sig växtnäringen. Några exempel på näringslösningar är:
- Gödselvatten på hönsgödsel: en del hönsgödsel till tio delar vatten (1:10). Om denna lösning späds 1:2 kan den användas till småplantor
- Nässelvatten: En behållare fylls med nässlor, vatten hälls på och det får stå c:a en vecka tills det börjar lukta. Normalt späds lösningen till 10 ggr. Nässelvatten innehåller mycket mineraler.
- Guldvatten: en del urin blandas med nio delar vatten. Urin är kväverikt men innehåller också kalium och fosfor. Vattna mellan raderna och inte på plantorna
Gröngödsling
Gröngödsel innebär att växter som binder kväve från luften odlas för att sen myllas ned i jorden, ett exempel är klöver. Några andra är blålusern, cikoria, rajgräs, timotej, ängssvingel, havre. Det ökar mullhalten, ger en strukturförändring i jorden via rotsystemet, ger näring, gynnar mikroorganismer, jordlevande djur och mykorrhiza. Det är viktigt att ha variation även när det gäller gröngödslingen. Om kål ska odlas bör korsblommiga gröngödselväxter såsom foderraps, höstrybs, vitsenap undvikas. Ärtväxter lämnar mycket näring i jorden.
Bottengröda
Låg bottengröda kan sås in mellan raderna av till exempel morot, lök och persilja. Den minskar den öppna jorden och fångar näring. Den kan också förvilla insekter, försök har visat att mattlusern insådd mellan rader på morot ger mindre angrepp av morotsfluga. Exempel på andra låga lämpliga grödor är: humlelusern och subklöver.
Typ av jord
Olika typer av jord behöver olika hantering. Sandjord är dålig på att hålla näring om det inte finns växter som tar upp den snabbt därför ska man undvika att gödsla på hösten eftersom näringen då kan läcka ut och bidra till övergödning av vattendrag.
Lerjordar däremot håller näring bra och passar att jordförbättra på hösten. Eventuell grävning bör göras på hösten för lerjord. Klumparna sprängs då av frosten. Det är alltså svårt med vårgödsling för lerjord eftersom man inte vill gräva i jorden då. För både sand- och lerjord är jordförbättring med organiskt material och biokol mycket bra.
Samodling
Samodling av olika grönsaker och blommor för bra både av utrymmesskäl och för att skydda mot skadedjur och insekter. Samodling kan också vara viktigt för utnyttja platsen så mycket som möjligt: växter som har en lång utvecklingstid och tar inte så mycket plats i början kan i början odlas tillsammans med korta kulturer. Dessutom skördas vissa grönsaker relativt tidigt och ger då plats för nya grönsaker.
Här är några tips:
- Asiatisk bladkål, pak choi och rädisa kan odlas mellan kålplantor innan de blir för stora. Spetskål och kålrabbi har lite kortare utvecklingstid och kan odlas i omgångar.
- Samplantering av kål med timjan och dill hjälper mot kållarver.
- Purjolök kan samodlas med sallat.
- Kronärtskocka och rotselleri kan samodlas med sallat.
- Persilja, fänkål och lök kan odlas tillsammans med låg bottengröda som sås 3 veckor efter huvudgrödan så att den inte konkurrerar.
- Morot samplanteras med tagetes för att undvika rotsårsnematoder.
- Sallat, betor och mangold kan vara bra att samodla med kryddtagetes för att undvika skadedjur.
- Ärtor och bönor kan samodlas med krasse för att hålla jorden täckt.
- Störbönor kan samodlas med t.ex spenat för att de har lågt näringsbehov.
Förodling
För en liten odling behöver man optimera för att spara utrymme och det är då bra att förodla för att sätta ut lite större plantor efter hand. På det viset tar växterna inget utrymme i odlingsområdet den första delen av sin utvecklingstid, såsom de gör genom sådd direkt i bädden. Samma bit mark kan ge fler grödor under en säsong. Varje gång nya plantor sätts ut för att ersätta de skördade, läggs ett lager kompost ut.
Växthus, drivbänk och odlingstunnel
Ett kallväxthus gärna med värmefläkt är väldigt värdefullt i en odling, både för uppdrivning av plantor, övervintring och för odling av värmeälskande växter som t.ex växthusgurka och tomat. Ett växthus gör att man i södra sverige kan odla medelhavsväxter och att man i norra Sverige kan odla det som annars inte skulle hinna bli färdigt på grund av för kort sommar.
Om man inte har växthus kan man komma långt med drivbänk eller odlingstunnel. I en drivbänk kan småplantor drivas upp tidigt på säsongen, ett lock av glas, plast eller fiberduk hjälper att hålla kvar värme på nätter och skyddar från vind och regn. det är också praktiskt vid avhärning då tiden för när locket är avlyft kan ökas.
En odlingstunnel kan tillverkas med enkla medel till exempel med elrör och fiberduk. Den förlänger odlingssäsongen så att det både går att starta tidigare och hålla på längre.
